Smittspridning genom direktkontakt
De flesta smittsamma sjukdomar sprids lättast mellan individer som har nära kontakt med varandra. Den största risken för att smitta ska föras in i din besättning uppkommer därför om dina djur har direkt kontakt med smittade djur från andra besättningar.
Inom en besättning kan smittspridning genom direktkontakt ske vid alla former av kontinuerlig produktion. I en konventionell grisbesättning kan kontinuerlig produktion uppstå när man flyttar grisar bakåt mellan omgångar, så att äldre djur placeras bland de yngre, eller i en felaktigt använd restavdelning. I utegrisbesättningar är kontinuerlig produktion en vanlig produktionsform.
Direkt smittspridning kan i vissa fall ske mellan djurslag, och mellan djur och människor. Exempelvis kan den antibiotikaresistenta bakterien MRSA överföras från grisar till människor och vice versa.
Indirekt smittspridning
Indirekt smittspridning sker när smittsamt material förorenar till exempel stallmiljön, redskap, fordon, foder eller människor, och sprids vidare till andra grisar på detta sätt.
Indirekt spridning via människor
Besökare som haft kontakt med andra grisbesättningar utgör en risk för indirekt smittspridning. Likaså djurskötare som tar hand om grisar på annat håll. När djurtransportörer går in i olika besättningar kan de utgöra en stor smittrisk om de inte vidtar lämpliga smittskyddsåtgärder.
Indirekt smittspridning förknippad med andra djur
Andra djur, exempelvis hundar, kan utgöra en risk för indirekt smittspridning om de tillåts vara i utrymmen där grisar vistas eller hanteras. Gnagare kan bära på ett flertal smittämnen som kan överföras till grisar, däribland bakterien som orsakar svindysenteri. Även stallkatter, som fångar gnagare, kan innebära en risk för smittspridning om de går in i boxarna.
Hästar, nötkreatur och fjäderfä är alla potentiella smittbärare av bland annat salmonella (och även MRSA), varför de bör hållas väl åtskilda från grisar så att vare sig direkt eller indirekt smittspridning kan ske.
Indirekt spridning via fordon
Indirekt smittspridning mellan gårdar kan ske via fordon. De fordon som innebär störst risk för sådan smittspridning är kadaverbil, djurtransport och gödselspridare. Även foderbilar kör mellan gårdar och kan därmed föra smitta med sig. Om sådana fordon kör nära stallarna finns risk för indirekt, eller till och med luftburen smittspridning till dina djur.
När vägar för ”rena” (gårdens egna) och ”orena” fordon korsas, innebär detta en risk för att smitta ska föras in i anläggningen. Till exempel kan gårdens egen traktor kan dra med sig gödsel och liknande från gårdsplanen till de rena utrymmena.
Smittspridning via foder
Foder kan sprida smitta till grisar på olika sätt. Exempel är att avföring från smittade djur förorenar foder, att foder kontamineras vid tillverkning eller lagring.
Likaså kan mögel och mögelgifter i foder kan uppstå vid odling eller lagring och orsaka sjukdom och fruktsamhetsproblem hos grisar. Virussjukdomar som klassisk och afrikansk svinpest kan spridas via köttprodukter från smittade grisar, vilket är skälet till att utfodring med matavfall är förbjuden i EU. Läs mer här om smittspridning via foder.
Luftburen smittspridning
Det finns ett mindre antal smittämnen som kan spridas melklan besättningar via luften. Under svenska förhållanden är SEP, smittsam enzootisk pneumoni, den vanligaste luftburna smittan. Det bakomliggande smittämnet, mykoplasmabakterien, har visat sig kunna färdas över stora avstånd (uppemot en kilometer, ibland längre). En annan viktig smittsam sjukdom som kan spridas via luften är mul- och klövsjuka.
Luftburen smittspridning över kortare avstånd, till exempel inom en besättning, är vanligare. Av denna anledning rekommenderas att alla avdelningar har separat ventilation. Smittspridning kan även ske i form av droppsmitta, till exempel när ett djur hostar och det stänker på inredning och andra djur. Små droppar kan sväva i luften en lite längre sträcka, som så kallad aerosol.